söndag 21 december 2008
söndag 7 december 2008
lite du och jag faktiskt.
Mica.
Det här blir långt men det handlar om äkta kärlek och sådant går inte alltid att förklara på några meningar.
Mica och jag träffades första gången på en fest i Saltsjö Duvnäs 2003-2004 någon gång. Vi hälsade bara på varandra. Sedan fortsatte vi träffas på diverse fester. Fortsatte att bara hälsa på varandra. Så en sommardag skulle jag in till stan och träffar Mica på bussen. Börjar för första gången att faktiskt prata med varandra istället för att bara hälsa. Det visar sig att våra pojkvänner är bästa vänner.
Vi gick på varenda fest tillsammans resten av sommaren och kollade på film, gick och badade eller grillade på altanen (sånt som man gör när det är sommar) med Felix och Jonte när vi inte drack folköl på en fest någonstans.
Efter några år tog det slut med våra pojkvänner och vi började skaffa nya erfarenheter i livet på varsitt håll. Men varje vecka när jag har lite tid över kokar jag en kopp te, kurar ner mig i soffan och ringer Mica. Så pratar vi om vad som händer i livet, kärleksproblem, funderingar, ger varandra råd. Jag som hatar att prata i telefon längtar varje vecka efter den timmen (eller timmarna) i telefon med Mica.
För Mica är den enda vännen som får mig att tro att det kanske finns en gud. För det känns som om någon har parat ihop oss. Som om det finns en mening med att vi har träffats. För även om vi lever hemskt olika liv, och har ganska så olika mål i livet, så förstår vi varandra på ett sätt som ingen annan gör när det kommer till en punkt. Kärlek. För hur olika våra hjärnor än tänker så är agerar våra hjärtan nästan alltid samma. Det går nästan inte att förklara. Det känns övernaturligt. Vi har varit med om mycket erfarenheter gällande kärlek på varsitt håll som är läskigt lika varandras.
När jag gråter så att jag inte kan andas över att min gamla pojkvän skaffat ny tjej säger Mica “Kommer du ihåg den gången han kom hem till dig skitfull mitt i natten och spydde på dig? Tänk på det. Nu kan han spy på henne istället”. När jag än en gång faller tillbaka till någon som inte behandlar mig bra och alla andra skriker på mig om att jag ska lämna honom för gott så säger Mica lugnt “Du förtjänar bättre än honom. Men jag förstår. Det spelar ingen roll hur många gånger du faller tillbaka. Det är okej. Man får göra misstag. Tillslut kommer du också att förstå”. När jag kedjeröker med söndergråtna kinder över att än en gång brytit upp med mannen jag älskar säger Mica “Kärlek gör ont. Men det går över. Det vet vi.”. Och jag vet att ingenting hon säger säger hon bara för att göra mig glad. Hon säger det för att hon menar det. För att hon vet. För att hon har känt eller känner likadant. När hon säger att hon förstår så vet jag att hon förstår.
Mica tänker med hjärtat och det är en av de finaste egenskaperna som finns hos människor. Hon är beredd att satsa sitt hjärta när det kommer till kärlek och ibland går det åt helvete så som det gör när man vågar satsa. Men hon reser sig alltid upp igen och går vidare för att hon vet att hon måste. Hon är så stark så ni anar inte. När hon är ledsen över sina kärleksproblem värker det så mycket i mitt hjärta. Jag bara vill att hon ska träffa den absolut bästa mannen som finns på jorden. Inte för att hon har så höga krav. Utan för att hon förtjänar det.
taget från michaela på stureplan.se
Det här blir långt men det handlar om äkta kärlek och sådant går inte alltid att förklara på några meningar.
Mica och jag träffades första gången på en fest i Saltsjö Duvnäs 2003-2004 någon gång. Vi hälsade bara på varandra. Sedan fortsatte vi träffas på diverse fester. Fortsatte att bara hälsa på varandra. Så en sommardag skulle jag in till stan och träffar Mica på bussen. Börjar för första gången att faktiskt prata med varandra istället för att bara hälsa. Det visar sig att våra pojkvänner är bästa vänner.
Vi gick på varenda fest tillsammans resten av sommaren och kollade på film, gick och badade eller grillade på altanen (sånt som man gör när det är sommar) med Felix och Jonte när vi inte drack folköl på en fest någonstans.
Efter några år tog det slut med våra pojkvänner och vi började skaffa nya erfarenheter i livet på varsitt håll. Men varje vecka när jag har lite tid över kokar jag en kopp te, kurar ner mig i soffan och ringer Mica. Så pratar vi om vad som händer i livet, kärleksproblem, funderingar, ger varandra råd. Jag som hatar att prata i telefon längtar varje vecka efter den timmen (eller timmarna) i telefon med Mica.
För Mica är den enda vännen som får mig att tro att det kanske finns en gud. För det känns som om någon har parat ihop oss. Som om det finns en mening med att vi har träffats. För även om vi lever hemskt olika liv, och har ganska så olika mål i livet, så förstår vi varandra på ett sätt som ingen annan gör när det kommer till en punkt. Kärlek. För hur olika våra hjärnor än tänker så är agerar våra hjärtan nästan alltid samma. Det går nästan inte att förklara. Det känns övernaturligt. Vi har varit med om mycket erfarenheter gällande kärlek på varsitt håll som är läskigt lika varandras.
När jag gråter så att jag inte kan andas över att min gamla pojkvän skaffat ny tjej säger Mica “Kommer du ihåg den gången han kom hem till dig skitfull mitt i natten och spydde på dig? Tänk på det. Nu kan han spy på henne istället”. När jag än en gång faller tillbaka till någon som inte behandlar mig bra och alla andra skriker på mig om att jag ska lämna honom för gott så säger Mica lugnt “Du förtjänar bättre än honom. Men jag förstår. Det spelar ingen roll hur många gånger du faller tillbaka. Det är okej. Man får göra misstag. Tillslut kommer du också att förstå”. När jag kedjeröker med söndergråtna kinder över att än en gång brytit upp med mannen jag älskar säger Mica “Kärlek gör ont. Men det går över. Det vet vi.”. Och jag vet att ingenting hon säger säger hon bara för att göra mig glad. Hon säger det för att hon menar det. För att hon vet. För att hon har känt eller känner likadant. När hon säger att hon förstår så vet jag att hon förstår.
Mica tänker med hjärtat och det är en av de finaste egenskaperna som finns hos människor. Hon är beredd att satsa sitt hjärta när det kommer till kärlek och ibland går det åt helvete så som det gör när man vågar satsa. Men hon reser sig alltid upp igen och går vidare för att hon vet att hon måste. Hon är så stark så ni anar inte. När hon är ledsen över sina kärleksproblem värker det så mycket i mitt hjärta. Jag bara vill att hon ska träffa den absolut bästa mannen som finns på jorden. Inte för att hon har så höga krav. Utan för att hon förtjänar det.
taget från michaela på stureplan.se
fredag 5 december 2008
Hej
Denna sida är ett verktyg för den alldeles suveräna blogg MycketMera! Här publicerar vi specifika bilder! En länk-blogg helt enkelt. Läs vår blogg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)